Under laborationens första dag skulle plasmid-DNA med genen LL37 renas fram ur en kultur bestående av rekombinanta E.coli. Den bakteriesuspension vi fick genomgick lysering, alkalisk denaturering, och rening på glasfiberkolonn, vilket (förhoppningsvis) skulle rensa bort vatten, proteiner och övrigt celldebris, kromosomalt DNA, och RNA.
En första kontroll gjordes med hjälp av spektrofotometri för att se om absorbansen stämde överens med vad som gäller för DNA. DNA har sin absorbanstopp vid 280 nm, protein vid 260. Vi uppmätte vårt prov till 0,051 A för 260 nm, och 0,025 A vid 280 nm. Detta ger en kvot på 0,051 / 0,025 = 2,04. Detta är inte ett perfekt resultat - standardkvot för DNA ligger på 1,8 - men allt från 1,6 till 2,0 anses nära nog för att vara acceptabelt. Vårt resultat ligger i överkant vilket innebär att det inte lär vara protein som påverkar, eftersom detta skulle ge ett högre värde vid 280 nm och alltså en lägre kvot. Man kan dock inte vara helt säker på att provet innehöll rent plasmid-DNA, eftersom kromosomalt DNA skulle ge samma resultat i en spektrofotometer. Därför fortsätter kontrollen under Dag 2 med andra metoder.